Stockholmsbördige Johanna Hellgren stortrivs i Boden. Inför bortamatchen mot sin tidigare klubb Skuru IK berättar mittnian om vad hon lärde sig under tiden i Skuru samt hur storstad- och småstadslivet skiljer sig från varandra.
– Stockholm är så stort. Ibland räcker det inte till med pengar eller engagemang. Här hjälper folk till mer i stället för att ducka, säger Hellgren till SHE.
SKURU IK–BODEN HANDBOLL IF • TISDAG 12 NOVEMBER 19.00 • SÄNDS PÅ CMORE
På tisdag kväll spelar Boden Handboll en av sina svåraste bortamatcher på året. Skuru IK väntar i Nacka Bollhall. I fjol förlorade fick Boden göra den tunga hemresan med 17–32 i ryggen.
– Vi måste fokusera på vårt spel. Skuru är fantastiskt duktiga som de andra topplagen, men fokuserar vi att de är överlägsna behöver vi inte ens spela matchen. De har två armar och två ben som oss andra. För oss gäller det att hålla noggrannheten och inte låta de styra matchen dit de vill. De har duktiga spelare på alla positioner och en vinnarkultur, säger Johanna Hellgren med ett förflutet i Skuru.
Vad minns du av din tid i Skuru (2014-2017)?
– Såhär i efterhand var det en lärorik tid. Jag var där nästan tre år, så man fick lära känna några personer. Det fanns flera meriterade spelare som jag verkligen har lärt mig mycket av. Det var lite där och då som jag fattade hur jag själv ser på handboll och vad man vill bli. Det var roligt att vara omgiven av så bra spelare.
Varför blev det Boden istället för fortsatt spel runt hemtrakterna?
– Jag drog korsbandet under min tid i Skuru. Jag kände att jag ville få speltid och hitta tillbaks till mig själv. Så jag gick till Tyresö och gjorde en bra säsong i allsvenskan. När vi sedan spelade kval mot Skara visste jag att det är de här matcherna jag vill spela. Jag var inte beredd på att ge upp min dröm eller kvaliteter. Så i samma veva som vi förlorade kvalet hörde Boden av sig.
Hur väl trivs du i Norrland?
– Jag är positivt överraskad. Det är lite av ett äventyr. Småstadslivet har sin charm. Det finns härliga människor här uppe. Jag har blivit omhändertagen på ett varmt sätt och fått hjälp att hitta jobb och lägenhet. Dessutom har jag fått kompisar utanför handbollen, vilket gör att man trivs extra bra, berättar Hellgren och fortsätter:
– Stockholm är så stort. Ibland räcker det inte till med pengar eller engagemang. Här hjälper folk till mer i stället för att ducka. Det är stort att spela handboll i Boden, det finns en genuin satsning på damhandbollen. Det är häftigt att vara med om det.
Boden har inlett serien med en seger, två oavgjorda och fem förluster. Även om man ligger näst sist är Hellgren relativt nöjd med hösten.
– Det är fyra poäng mer än vid samma tidpunkt under förra säsongen. Men vi har inte riktigt lyckats med det hårda arbetet. Snart kommer det ett uppehåll och då kan vi vila lite. Sedan hoppas jag vi kan ta fler poäng och sluta högre upp än förra året.
Vem ser du mest fram emot att möta i Skuru på tisdag?
– Wilma Matthijs. Hon spelade med mig i Tyresö för två år sedan. Det var roligt att spela med henne och förhoppningsvis ännu roligare att möta henne och få fajtas lite.
Ni spelade oavgjort senast hemma mot Skara. Vad finns att ta med sig från den matchen?
– Framförallt att vi låg under och sedan kom ikapp. Det är jätteviktigt att komma ihåg när man möter stora och kraftfulla lag som Skuru. De lär vilja inleda bra och rycka lite. Då gäller det för oss att fortsätta jobba på och ta en boll i taget. Vi ska springa så mycket vi kan och jobba hårt. Det låter lite klyschigt men vi ska aldrig ge upp. Vi ska vara beredda att offra en arm för varandra, avslutar en förhoppningsfull Johanna Hellgren.
OLOF THYRELIUS ERICSON
Intern skytteliga mellan Boden och Skuru
1. Ulrika Olsson, Skuru IK, 47
2. Kristiane Stormoen, Boden Handboll, 33
3. Emmy Nordmark, Boden Handboll, 31
4. Mathilda Lundström, Skuru IK, 28
5. Johanna Hellgren, Boden Handboll, 25
5. Wilma Matthijs Holmberg, Skuru IK, 25